Författararkiv: Kurt Mälarstedt

Den här sommaren kommer jag aldrig att glömma

Helga Gregorius dagbok, den 27 augusti.

Vad skall jag göra nu? Vad skall ske med mig? Jag känner mig som en ensamvarg som inte har någonstans att ta vägen, eller någon att förlita mig på. Allt jag känner är att jag är ensam, jag saknar min man. Jag saknar hans varma armar runt min kropp, men min lättnad är ändå stor. Min man var ett svin mot mig ibland. Jag fattar inte varför, jag saknar honom trots att jag inte ville ha något att göra med honom. Jag känner en enorm skuld över hans död, jag har hela tiden dåligt samvete över att jag är lättad över att min make är död. Men vad kommer bli av mig? Vad ska jag göra resten av mina dagar? Mina tankar tar över och det enda jag kan tänka på är min mans bortgång och hur det kunnat bli annorlunda.

Jag bestämde mig för att gå ut en sväng och äta glass. Det får mig alltid på bättre tankar och på något sätt gör det mig gladare. Allt kändes plötsligt lite lättare, som att livet kanske skulle kunna bli bra igen. Det fanns dock alltid en skugga över mig, ansvaret över det som hänt och rädslan för framtiden låg som ett tjockt täcke över hela min tillvaro. Men nej, så ska jag inte tänka. Jag satte mig ner vid hamnen och bara var. Jag har inget viktigt att göra eller åstadkomma, jag har rätten till att sörja hur jag än vill. Jag satt där, andades djupt och tänkte för mig själv att jag inte behövde göra någonting speciellt med mitt liv. Min man har gått bort och jag sörjer.

Jag kommer ihåg den första gången jag var på Doktor Glas mottagning, den kvava luften och ångesten som spred sig över hela rummet som bara skrek sorg. Varje steg jag tog in i rummet kände jag mig mer och mer tveksam på mitt beslut att komma till Doktor Glas för att få hjälp. Ska jag gå ut genom dörren och stanna med Gregorius? Men jag väljer att stanna för att jag klarar inte av den mannen jag är gift meds tillvaro. När jag stod där i rummet och började prata med Doktor Glas så kände jag mig mer belåten med mitt val av att ta tag i mitt eget välmående istället för att jag ska vara fängslad i ett giftermål som jag inte klarar av eller är bra för min välmående. Jag sa till doktorn att jag hade fått en så förfärlig avsky till min man och när de orden kom ut ur min mun så kom tårarna direkt efter den sista stavelsen, det var första gången jag delat med mig av min hemlighet och mina känslor för denna hemlighet var för stark för att inte släppa med tårar. Efter detta samtal så kändes det som en tyngd som hade släppts från min kropp, det enda som inte fick mig att hoppa och skrika av lycka var att jag behövde gå hem till den personen igen.

Det här är det jag vill förtränga med mitt och Gregorius förhållande, de gånger han har, mot min vilja, gett sig på mig. Men det fanns så mycket mer med Gregorius än bara de tillfällena. Jag sitter nu och tänker vad som kommer att ske. Jag har själv inte riktigt fattat vad som hände Gregorius eller hur jag känner över det. Men jag ska inte fortsätta ljuga för mig själv, jag är en gnutta lättad och det ska alla veta. För ingen kände Gregorius på det sättet som jag gjorde.

Alexander Asplund Siwers, klass 9B, Ebba Brahe-skolan

 

Helga Gregorius dagbok, den 29 augusti

Igår var jordfästningen, i Jakobs kyrka. Jag tålde inte att hålla ögonen öppna en sekund, ehuru jag hade mitt vackraste flor över ansiktet. Himlens gråskala var näst intill oöverträfflig, som lugnet före stormen. Stormen anlände aldrig. Officianten babblade i vad som kändes som århundraden och mot slutet funderade jag på om jag skulle kliva ned i graven tillsammans med min make, bara för att få litet tystnad. Till slut var ceremonin färdig, och officianten gav sig av in till kyrkorummet. Jag kan inte erinra mig ett enda ord som kom ur honom under begravningsceremonin. Många skulle se min situation som problematisk, att mitt enda bekymmer under min makes begravning är att jag lider av en sådan fatalt långdragen tristess. Jag ser det mer som komiskt. Mannen, vars enda syfte i livet var att ledsaga människor till himmelen, kommer själv hamna i helvetet. Det kan jag garantera. Dock har jag ju aldrig varit en särskilt religiös kvinna. Visst är jag kristen, ty jag gick till kyrkan varje söndag hela min uppväxt, ty jag var gift med en pastor. Ändå har jag alltid tyckt att kyrkan mest ägnat sig åt hyckleri. Arvsynd hit och dödssynd dit, men Gud älskar ändå alla!

Stjärnorna har jag inte sett på flera kvällar nu. I en vecka har molnen legat som ett lock över staden. Inte en enda regndroppe har fallit heller. Det gör mig otålig, helst vill jag att det kommer ett skyfall, allt på en gång. Klas har jag inte talat med sen incidenten, och jag tror inte heller att vi kommer tala något mer. Det enda som står i vägen är denna grossess. Säkerligen kommer han inte ta något ansvar, jag har länge känt på mig att han tänker lämna mig. Visst är Klas en bättre man än vad min make någonsin var, men det är de flesta. Jag önskar att någon annan skulle bli far till barnet, någon som Doktor Glas. Glas är sannerligen en god man. Synd bara att fröken Mertens redan gjort anspråk på honom.

I natt drömde jag. Jag gör sällan det, bara någon gång om året. Men det är klart, med allt som hänt på sistone, att jag börjar drömma levande och målande drömmar. Jag var i Glas lägenhet, eller åtminstone i en lägenhet med honom. Jag stod i sängkammaren, med tre mörka rosor i handen. Kanske röda, kanske svarta. Nåja, rött blir alltid så mörkt i skymningen. Glas stod i köket, lutandes över något stort och övertäckt. Rosorna fick som en egen dragningskraft när han tryckte på en knapp i väggen. Jag kunde inte annat än följa den vackra bukettens lockelse, men precis när doktorn vände sig om, innan jag hann se hans ack så vackra ansikte, vaknade jag med ett ryck.

Jag kan inte sluta tänka på vårt första möte. Det måste ha varit två månader sedan, minst. Självklart hade vi träffats innan, men aldrig hade jag varit ensam med honom. Jag berättade för Glas om avskyn jag fått för min make, trots att han var en så god man. Det var innan han varit våldsam mot mig. Några dagar senare tog han mig med våld första gången. Han väckte mig mitt i natten, han vädjade och grät, sa att han inte visste vilka andra synder han skulle begå om jag inte lät honom använda mig. Använda min kropp.

Jag har skrivit ett brev till min far på landet. Jag tål inte längre att vara kvar i staden, jag tål inte att träffa varken Klas eller Glas. Havandeskapet bortförklarades enkelt med att jag precis hann bli med barn innan min makes död. Jag skrev till far och mor att jag inte kommer klara av att uppfostra barnet själv, och att jag behöver deras hjälp. Säkerligen kommer de att förstå, deras yngsta dotter får reda på att hon är havande en vecka efter sin makes död. Det finns ju inte en chans i världen att jag skulle klara mig själv, visst? Jag väntar nog en månad eller så innan jag postar brevet. Jag må hata Stockholm just nu, men jag måste ta farväl av staden innan jag lämnar den. För evigt.

Lisa Magnusson, klass 9B, Ebba Brahe-skolan

 

Nya volymer i Samlade skrifter: Preludier och Dikter

 

Två nya volymer av Hjalmar Söderbergs Samlade skrifter, 1:1 Preludier och 1:2 Dikter, har nu utkommit på förlaget Lind & Co, redigerade och kommenterade av Björn Sahlin och Nils O. Sjöstrand.

Preludier innehåller 38 ungdomsnoveller skrivna mellan 1889 och 1896 varav några inte publicerats tidigare, och åtta kåserier publicerade mellan 1891 och 1893 samt en tidskommentar publicerad i Nyaste Kristianstadsbladet i januari 1892. Dikter innehåller 85 dikter skrivna mellan 1887 och 1941. 20 av dem har inte publicerats tidigare.

Hjalmar Söderberg gav själv ut en del av sina ungdomsnoveller i Skrifter (1919-21), men då i bearbetad, redigerad form. I den nu föreliggande volymen Preludier återges samma noveller obearbetade, vilket bland annat innebär att de kan innehålla överraskningar även för dem som sedan länge är väl bekanta med Söderbergs verk. I denna utgåva kan man följa Söderbergs utveckling som författare och hans tidiga influenser. Han finner sin stil och sitt eget språk inom de år som Preludier täcker, konstaterar Nils O Sjöstrand i sin inledning.

Texterna i Preludier är försedda med ett stort antal, närmare bestämt 391, noter som i många fall är små essäer som inte bara förmedlar baskunskap om personer, händelser och förhållanden som nämns i novellerna utan också ger fördjupande information.

Redaktörernas motivering: ”Vi har bedömt att en generös redovisning av innehållet i de associationer och hänvisningar som han [Söderberg] i förbigående använder för att berika eller förtydliga sin text, är viktig för att skapa en ökad förståelse för det aktuella verket”.

Ett exempel: I Söderbergs novell ”Bekymmer”, som publicerades i Dagens Nyheter den 8 november 1890, finns en passus där huvudpersonen tvekar om vilken Uppsalakrog han ska besöka efter att ha druckit en öl på krogen Iduna. Gästis eller Taddis? I noten till denna passus får man inte bara veta var dessa etablissemang låg utan också bland annat vad som där serverades och vilka som brukade frekventera dem.

Ett annat exempel: I den tidigare opublicerade novellen ”Blek kärlek”, som Söderberg sannolikt skrev i januari 1891, nämns buller från hamnen; man lastade järnstänger. I en not om detta får läsaren en detaljerad, ordentlig redogörelse för järnhanteringen i Stockholm under 1800-talet.

I Dikter har alla Söderbergs hittills kända dikter för första gången samlats i en volym. Nästan alla dikter publicerades första gången i någon tidning eller tidskrift. Över 40 av dem har inte återpublicerats sedan de trycktes första gången, i de flesta fall för över hundra år sedan. Om man läser dikterna i kronologisk ordning är det förstås inte svårt att följa både den språkliga och personliga utveckling som Hjalmar Söderberg genomgick.

_ Ingenstans i Söderbergs produktion kommer man hans person så nära som i hans dikter, skriver Björn Sahlin i sitt förord. Litteraturvetaren Johnny Edström bidrar med ingående kommentarer om rytm och rim i Söderbergs diktning och med detaljerade analyser av ett antal dikter.

Volymen Dikter recenseras av lektören Michael Economou i Bibliotekstjänsts häfte nr 7, 2021 och ges högsta betyg, 5. Redaktionen har gjort ett verkligt gediget och ambitiöst arbete, heter det i recensionen. ”Dikterna må vara ojämna, men som ett vittnesbörd om en författare stadd i utveckling är de fascinerande och av stort intresse för alla Söderbergläsare.”

Och båda volymerna behandlas i en fyllig och stort uppslagen artikel i Kristianstadsbladet. Här en länk: https://www.kristianstadsbladet.se/kultur/kristianstad-staden-dar-hjalmar-soderberg-hade-trakigt-f4ef9533/.

Kurt Mälarstedt

Hjalmar Söderberg-böcker 2020

Hjalmar Söderbergs noveller ”Pälsen”, ”Syndens lön” och ”Kyssen” ingår i presentasken Julnoveller som förlaget Novellix gav ut inför julen 2020. Det är ju bara ”Pälsen” som är en julhistoria, men de två sommarnovellerna med ungdomliga kyssar hör ju i likhet med ”Pälsen” till de verkliga pärlorna i Hjalmar Söderbergs novellkonst. De övriga novellerna i presentasken är Agnes von Krusenstjernas ”Förlorade sonens återkomst”, Astrid Lindgrens ”God natt, herr luffare” och ”Jul i stallet” samt Vilhelm Mobergs ”Den riktiga jultomten”.

På Gustav Adolfs-dagen, 6 november, gav förlaget Bakhåll ut en samling noveller av Hjalmar Söderberg med titeln Det blå ankaret. Förutom den tragiska novell som fått ge titeln till samlingen ingår ”Kanalfärd”, ”Oktoberskymning”, ”Margot”, ”Ett självporträtt 1901”,”Spelarna”, ”Blom”, ”Den brinnande staden” och ”Gärda”. Jesper Högström har skrivit efterord och Joar Gerhardsson har varit formgivare.

Tidigare under år 2020 kom åtminstone tre nya utgåvor av Doktor Glas ut. Klassikerförlaget har fogat romanen till sin pocketserie, Förlaget Vilja har i sin serie Tidlösa berättelser, infogat en av Tomas Dömstedt bearbetad, lättläst version av boken. Bearbetningen får sägas ha nått målet utan att allt för mycket av romanen har gått till spillo.  Slutligen har Sameh Alkhalaf översatt Hjalmar Söderbergs mästerverk till arabiska. Rune Wallin, som fungerat som handledare har fogat språklig och historisk förklaring av verket till volymen. Projektet har stötts av Kulturrådet. Karim Mohamad har utformat omslaget och Sameh publishing är utgivare.

Även Martin Bircks ungdom kom under 2020 ut i ny pocketupplaga, på Trut Publishing i förlagets klassikerserie. Nathalie Ruejas Johnson har skapat ett trevligt och tilltalande omslag med det stora trädets utbredda grenar och fem likformigt klädda bollspelande pojkar, som dock kanske mera för tanken till klassiskt anglosaxiskt skolväsen än till romanens stockholmska sena 1800-tal.

Samtliga utgivningar finns att köpa i bokhandeln

Nils O. Sjöstrand

Babel diskuterade Söderberg

Ständigt denne Söderberg! Med hjälp av en splitter ny app i mobilen kan man nu vandra i doktor Glas fotspår i Stockholm tillsammans med Krister Henrikssons scenverision av Söderbergs roman, inläst av skådespelaren själv. Mera om detta i en notis härnedan.

Och söndagen den 20 september diskuterade en panel i litteraturprogrammet Babel i SvT2 Hjalmar Söderberg och hans verk. Anledningen var att ännu en författare, Moa Gammel Ginsburg har följt Gun-Britt Sundström, Kerstin Ekman, Bengt Ohlsson med flera och skrivit en roman med utgångspunkt i ett av Söderbergs verk. Hon har valt dramat Gertrud.

Med lite god vilja kan man se att Gammel följer handlingen i skådespelet, och hon har med ett undantag behållit namnen på Söderbergs huvudpersoner.

Gertrud Kanning är här inte en före detta sångerska utan en före detta modell med skådespelarambitioner, hennes man Gustav är filmproducent och hennes gamle älskare Gabriel Lidman är precis som hos Söderberg författare. Men Gertruds nye unge älskare heter inte Erland Jansson utan Erwin Jones och är en afroamerikansk regissör på uppgång. Debatten om ”metoo” ligger som ett filter över handlingen i Gammels roman, som inte är särskilt söderbergsk till stämningen.

I diskussionspanelen i Babel satt författarna Johannes Anyuru och Agnes Lidbeck och serietecknaren Mats Jonsson, som arbetare på att skildra hela sitt liv i serieform. Inför diskussionen hade de alla läst Den allvarsamma leken.

Johannes Anyuru berättade att han i övrigt inte hade läst mycket av Hjalmar Söderberg sedan skoltiden. Agnes Lidbeck sade att hon läste Söderberg ”som en dåre” mellan 14 och 25 års ålder och att hon skrivit tre romaner utifrån sin inställning till Söderberg. ”De handlar om den enorma frustrationen i att lockas in i den kvinnoroll han erbjuder.” Mats Jonsson sade att han förstås läste Söderberg som gymnasist och att han sedan ofta återvänt till Den allvarsamma lekenoch Doktor Glas.

Agnes Lidbeck spekulerade i att en anledning till att man läser Söderberg om och om igen är att man vill dröja sig kvar i hans värld till skillnad från den värld som andra kanonförfattare skildrar. ”Många vill leva kvar i ett tillstånd där känslorna är liksom målade i akvarell. Hos Söderberg får man allt sitt lidande bekräftat.”

Hon betecknade också något överraskande Söderbergs författarskap som ”estetiserande chicklit”. Hon förtydligade sig i nästa andetag: ”känslostormande böcker om vackra människor, det som brukar kallas tantsnusk om någon annan skrivit det.”

Mats Jonsson förde fram en tes om att medelklassen från det förra sekelskiftet liksom konserverats medan underklassen har förändrats i grunden. ”Innerstadens medelklass bor precis där Arvid och Lydia bodde, de arbetar vid skrivbord, far ut i skärgården och sitter på restauranger och ser folk passera förbi, precis som Arvid och Lydia.

Johannes Anyuru tyckte att Den allvarsamma leken känns modern eftersom den handlar om ”en människa som sträcker sig efter något bestående men samtidigt dras bort från det beständiga av sina begär och sin cynism”. Han ansåg också att Söderberg i sin roman ger ”en puberal bild av kärleken”, inte en fördjupad relation.

Mats Jonsson berättade att Den allvarsamma leken hade ”krokat tag” i honom. ”Det är så man vill ha en kärleksrelation när man är ung.”

Agnes Lidbeck sade att hon skrivit tre romaner utifrån sin inställning till Hjalmar Söderberg och att de handlar om ”den enorma frustrationen att lockas in i den kvinnoroll som han erbjuder” i stället för att ta tag i i sitt eget liv. Hon betecknade sina romaner som varningstexter, ett slags motromaner till Söderbergs verk.

Johannes Anyuru hävdade att Dagmars kärlek till Arvid är det mest intressanta i romanen. ”Hon blir bedragen men säger ändå jag vill vara med dig, det handlar om riktig kärlek.”

Mats Jonsson avslutade diskussionen med att spekulera i vad som händer med Arvid. ”Jag tänker mig att han drabbas av tuberkulos och hamnar på sanatorium, som i Thomas Manns Bergtagen. Jag önskar han kunde gå omkring där och sätta dit den där mainsplainern Settenbrini (en av sidofigurerna i Manns bok) som förstör hela boken.”

Programmet kan ses på SvT Play. https://www.svtplay.se/video/28248075/babel/babel-sasong-32-majgull-axelsson-jan-loof-liv-stromqvist?start=auto.

Kurt Mälarstedt

 

Krister Henriksson vandrar med doktor Glas

Skådespelaren Krister Henriksson har gett sin monologversion av Hjalmar Söderbergs Doktor Glas (i Allan Edwalls bearbetning) hundratals gånger sedan 2006, i Stockholm, på turné i landsorten, i Finland och till och med i London och i Kanada. Nu tar han med oss på en ljudpromenad i doktorns fotspår i Stockholm, via en app förstås.

Appen heter Promenad och föreställningen har producerats av Dramaten, på vars scen Henriksson gett sin Doktor Glas allra flesta gånger, tillsammans med DVA Studio. Texten är förstås nedkortad och omstuvad för att passa promenadvägen, som börjar vid Bondeska palatset i Gamla stan och fortsätter via Vasabron, givetvis, genom de gamla Klarakvarteren, förbi Grand hotell till Skeppsholmen och sedan åter till fastlandet, Kungsträdgården förstås och Jakobs kyrka. Självklar avslutning ungefär där doktor Glas hade sin bostad och praktik.

Samtliga anhalter är GPS-markerade. Vid varje punkt kan man lyssna på ett givet avsnitt ur Henrikssons inläsning, och man kan förstås pausa promenaden och inspelningen när man vill.

Appen kostar 59 kronor och kan laddas ned till mobilen från till exempel App Store. Producenten Johan Anstérus säger att den är gjord för att man ska kunna gå i sin egen takt. Promenaden beräknas ta en och en halv timme.

2019 släppte företaget Story Tourist en app med en liknande Glas-vandring med skådespelaren Fredrik Gunnarson som guide.

Dramaten har för närvarande inga scenföreställningar av Krister Henrikssons Doktor Glas inplanerade.

Kurt Mälarstedt

Kammaropera på Söderbergs ofullbordade

Hjalmar Söderbergs verk lockar ganska ofta svenska tonsättare. Nu har Mats Larsson Gothe, som komponerar i många olika genrer, skrivit en ”kammaroperamelodram” med titeln Ringen baserad på romanfragmentet Ringen med de vises sten som Söderberg arbetade med 1910 men aldrig fullbordade.

Librettot har skrivits av en medlem i Söderbergsällskapet, regissören Elisabet Ljungar. Verket skulle ha haft urpremiär redan våren men föreställningen uppsköts på grund av coronaepidemin. Nu gavs det i stället på Teaterverket Svea, fd Teater Pero, Sveavägen 114, Stockholm söndagen den 15 november. Gabriel Suovanen (baryton), Cecilia Zilliacus (violin), Victoria Power (viola) och Kati Raitinen (violoncell) medverkade.

Romanfragmentet är helt unikt i Söderbergs prosaproduktion, en burlesk samtidssatir som författaren själv i ett brev till förläggaren Karl Otto Bonnier beskrev som sin ”röfvarroman för den mognare ungdomen”. Kärlek, könsidentitet och till och med könsbyte bildar fond för de satiriska inslagen.

En bidragande orsak till att Söderberg aldrig fullbordade denna roman var nog att hans blivande danska hustru Emilie Voss 1910 väntade deras barn och att de reste till Tyskland för barnets födelse. Söderberg själv publicerade romanfragmentet först i en festskrift till Hasse Z på dennes 50-årsdag 1927 under titeln Förvandlingens ring. En något längre version av fragmentet publicerades under titeln Ringen med de vises sten i tidskriften Ord och Bild 1963 med en kommentar av litteraturvetaren Sten Rein.

Hur kommer det sig att det nu blivit en ”kammaroperamelodram” av detta romanfragment?

Elisabet Ljungar berättar att hon läste texten med stor behållning redan på 1980-talet. Det dröjde nästan trettio år innan det åter dök upp i hennes tankar, och då som ett möjligt samarbetsprojekt med tonsättaren Mats Larsson Gothe som en fortsättning på det samarbete de inledde med en opera baserad på P-O Enquists roman Boken om Blanche och Marie. Operan blev bland annat en bejublad föreställning på Norrlandsoperan 2014.

_Mats läste texten och blev också begeistrad. Vi kände att vi ville pröva ett helt annat format, och så växte idén om en kammaroperamelodram fram, skriver Elisabet Ljungar i ett mejl.

Så här sammanfattar Elisabet Ljungar bakgrunden till Ringen:

”Berättelsen börjar på anrika Café Anglais, i klirret av whiskygroggar och det lätta diset av cigarrök. Här möter vi Ulrik Altargranath, som genom olika omständigheter får låna en ring. Denna ring bär en sällsam kraft: i det ögonblick bäraren trär den på sitt finger förvandlas denne till sig själv – fast av motsatt kön. Ägaren till ringen, herr de Muckadell, förklarar ringens potential:

’Har ni aldrig tänkt på det djupt tragiska i det förhållandet att människosläktet är delat i två hälfter och att var människa från vaggan till graven måste tillhöra antingen den ena eller den andra – måste vara antingen man eller kvinna? Från vaggan till graven är människan dömd att se livet antingen med mannens eller kvinnans ögon.’

Frågan om könskonventioner är evig. Söderberg ger inga svar. Han ställer tidlösa och högaktuella frågor – att bära med oss från salongen och ut på gatan.”

Kurt Mälarstedt

Per-Olof Swartz 1932-2020

Söderbergsällskapets mångårige medlem och hedersledamot Per-Olof Swartz har avlidit, 87 år gammal. Han tillhörde sällskapets styrelse 1999-2015 och var under större delen av denna tid dess vice ordförande. Han var livserfaren och klok, förstående och humoristisk, i samarbete alltid prestigelös och konstruktiv, skriver sällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand i sina minnesord, som publiceras i sin helhet under fliken Texter.

Vårens program 2020

Onsdagen 15 januari höll Söderbergsällskapets årsmöte i Svenska Akademiens högtidssal, Börshuset, Gamla stan i Stockholm, denna gång på en onsdag eftersom Svenska Akademien beslutat att inte hålla sina lokaler öppna på lördagar. Efter årsmötet med sedvanliga förhandlingar talade Söderbergsällskapets vice ordförande Lars Sjöstrand om Hjalmar Söderberg och Hjalmar Bergman – två författaröden. Lars Sjöstrand är psykiater med inriktning mot alkohol- och drogberoende. Han har publicerat flera artiklar om olika författare, ofta med utgångspunkt i deras psykiska ohälsa. Han har bland annat skrivit om Hjalmar Söderberg och Carl Michael Bellman. 2008 gav han ut essäsamlingen Den fragmenterade tiden.

Lars Sjöstrands föredrag återges i sin helhet under fliken Texter här på hemsidan.

Lars Sjöstrand talar om Hjalmar Bergman och Hjalmar Söderberg, den senare i helfigur till höger.

Kvällen avslutades med att sällskapets medlemmar samlades till en gemensam måltid på restaurang Misteln, Stortorget 22.

Medlemsavgiften 2020 förblir enligt beslut på årsmötet oförändrad, alltså för enskild medlem 175 kr, par 300 kr, junior (under 25 år) 50 kr. Insättes på sällskapets plusgirokonto 20 69 37-5.

Tisdag 18 februari och torsdag 20 februari gav intendent Sophie Allgårdh privata visningar på Thielska galleriet enbart för Söderbergsällskapets medlemmar av utställningen Hjalmar Söderberg och bildkonsten. Dessa visningar genomfördes för att ge en mer personlig presentation av utställningen än vid vernissagen i höstas, då det var väldigt många besökare.

Lördag 7 mars. Sällskapets medlem, läkaren och psykiatrikern Anders Edfelt berättade vid ett möte i Oscarshemmet om sin far, poeten Johannes Edfelt och dennes kontakt med Hjalmar Söderberg. De två författarna lärde känna varandra på 1920-talet och hade en viss brevkontakt, framför allt under 30-talet då båda engagerade sig för Spaniens sak. Edfeldt var redaktör för kampskriften Idag Spanien, som hyllade de svenska frivilliga som kämpat på regeringssidan. Föredraget avslutades med att Johannes Edfeldts sonson Mikael Edfelt sjöng några egna tonsättningar av Johannes Edfelts dikter. En sammanfattning av föredraget finns under fliken Texter.

Vårens övriga planerade program inställdes på grund av corona-krisen.

Jag uppmanar alla att regelbundet bevaka vår hemsida för information om nyheter och eventuella ändringar i programmen. Jag måste också återigen upprepa att det är mycket väsentlig att alla medlemmar uppger sin mailadress till tore@hamnegard.se så att kommande kallelser och utskick kan ske via mail för att reducera sällskapets kostnader.

Gustaf Neander, gustaf@neanders.se, 070/0021532

 

 

Hjalmar Söderberg 150 år, 2 juli 2019

Foto: Kurt Mälarstedt

Hjalmar Söderberg föddes för 150 år sedan, den 2 juli 1869. Jubileet har uppmärksammats på många olika sätt, givetvis av Söderbergsällskapet vid olika tillfällen under året men också av bland annat Svenska Akademien, Sveriges Radio, Thielska Galleriet och Dramaten. Bilden på Peter Lindes Hjalmar Söderberg-staty, som står i Humlegården framför Kungliga Biblioteket, togs en regnig dag, på själva 150-årsdagen den 2 juli. Statyn finansierades genom en insamling genomförd av Söderbergsällskapet och invigdes i september 2010.