På SvT Play kan man se ett föredrag som Lundaforskaren Martina Björk hållit på Kunskapskanalen med titeln Den utestängda älskaren. Det handlar bland annat om Lydia Stille och Arvid Stjärnblom ur Den allvarsamma leken – och Horatius. Länk här. Martina Björk höll ett föredrag på detta tema också vid Söderbergsällskapets årsmöte 2017, ett föredrag som också återges här på hemsidan under fliken Texter.

Den 19 februari höll sällskapet sitt sitt första möte för året i Oscarshemmet sedan regeringen och Folkhälsomyndigheten hävt restriktionerna för möten. Sällskapets medlem Veit G:son Berg visade och berättade om en teckning av Hjalmar Söderberg med bifogad dikt av författaren.

Den 19 mars framförde läkaren Odd Lindell, som också verkat som både amatör- och professionell skådespelare, sin monologversion av Doktor Glas på Oscarshemmet tillsammans med sin läkarekollega Åke Lundeberg, som är passionerad violinist och bidrog med musikaliska kommentarer på violin. Odd Lindell har lång erfarenhet som läkare, bl.a. som husläkare. Åke Lundeberg har arbetat inom psykiatri; han har särskilt intresserat sig för  rampfeber och scenskräck.

Åke Lundberg (tv) och Odd Lindell. Foto: Tore Hamnegård.

Den nu 73-årige Odd Lindell har framfört sin version av Doktor Glas ett 30-tal gånger under de senaste tolv åren, före föreställningen hos Söderbergsällskapet bland annat inför Läkarsällskapet och på Runmarö och Nämndö, berättar han.

_ Jag har en bakgrund i Studentteatern och är utbildad skådespelare, men i 30-årsåldern bestämde jag mig för att bli läkare. Teatergiftet gick dock inte ur mig så vid 50 års ålder började jag ägna mig åt amatörteater, framför allt i RoJ-teatern i Haninge. Jag hade flera stora roller, bland annat som Scrooge i Dickens En julsaga. Men när jag inte fick rollen som kapten Krok i Peter Pan, han som blir uppäten av en krokodil i tredje akten – regissören gjorde mig till matros som blir uppäten redan i andra akten – bestämde jag mig för att göra teater själv och tyckte att Doktor Glas var ett lämpligt projekt.

Han valde dock att skriva ett eget manus i stället för att använda det som Allan Edwall skapade 1986 och framförde på Teater Brunnsgatan och som därefter har använts av framför allt Krister Henriksson.

_ Dels var det för dyrt att använda Edwalls manus, dels tycker jag att det är lite för orättvist mot Glas. Han framställs där som en ganska elak person, jag ville mer betona hans ensamhet och isolering och har därför plockat bort en del bifigurer, till exempel Markel.

Nästa framförande av Doktor Glas blir enligt planerna hos Läkarsällskapet i Stockholm den 18 oktober.

Kurt Mälarstedt

Lördagen den 7 maj höll Söderbergsällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand ett föredrag med titeln Den medvetne flanörens Stockholm i Oscarshemmet, Rigagatan 3 i Stockholm. Han presenterade i höstas detta föredrag på Stadsmuseet i Stockholm.

Helgen den 21-22 maj  deltog sällskapet med ett bokbord i Bokhelg vid Stadsmuseet. På lördagen höll Nils O Sjöstrand ett föredrag i Stasdmuseet med titeln På krogrunda med Hjalle vid förra sekelskiftets Stockholm.

Vi får ibland rapporter om att Hjalmar Söderberg används aktivt i undervisningen i svenska i gymnasieklasser, senast från läraren Sofia Viking vid klass EK20E på Polhemskolan i Lund.

Där håller de 17-åriga eleverna på med ett projekt gällande Doktor Glas och har i förarbetet skrivit utredande texter om Hjalmar Söderberg och ska innan de läser romanen också läsa historietten ”Pälsen” och romanen Den allvarsamma leken. De har också fått i uppdrag att skriva brev till Hjalmar Söderberg, och en del elever hittade i samband med detta sällskapets hemsida och föreslog att några av de anonyma breven skulle skickas hit.

Vi publicerar här tre av breven.

Brev 1.

Hejsan Hjalmar,

Nu när jag har fått läsa en del om dig så tycker jag att du verkar som en ganska komplicerad person. Det känns som att du tycker det själv också och att du ofta har svårt för att förstå dig själv. När jag läste om att du satte din fru Märta på sinnessjukhus blev jag förvånad eftersom det verkar väldigt galet att göra så med någon man har älskat. Jag känner igen mig i dig genom att vi båda hade en bra och harmonisk familj i barndomen. Du och jag är väldigt olika på grund av att våra liv och vardagar ser väldigt olika ut. Vi har väldigt olika intressen och mål. Ditt liv verkar ha varit komplicerat då det har hänt många saker kring dig i livet. Dina böcker verkar ha handlat mycket om ditt eget liv och egna erfarenheter och jag tror att det kan bero på att du har upplevt många saker som har påverkat dig på olika sätt. Jag avslutar mitt brev med att tipsa dig om att försöka se livet från en ljusare sida.

Brev 2.

Kära Hjalmar,

Jag tycker att du verkar vara en person som har gått igenom många olika situationer i ditt liv och du har på ett bra sätt tagit igenom dem: När jag läste detta om dig blev jag förvånad för tidigare tyckte jag du var en mer givmild människa men du sätter ofta bara dig själv i fokus. Detta är något som är väldigt olikt mig då jag är väldigt givmild och vill andras bättre före mig själv i många lägen. Tänk inte bara på dig själv är mitt tips till dig.

Brev 3.

Hejsan Hjalmar!

Jag tycker du verkar vara en person som är känslofylld. När jag läste detta om dig blev jag förvånad över hur mycket du gått igenom. Jag känner igen mig i dig pga din ironi som jag också använder mig mycket av. Du och jag är också mycket olika för att jag har inte en lika sårbar bakgrund som dig med mobbningen. Ditt liv verkar ha varit komplicerat för att ditt flanörliv verkar inte ha varit helt lätt. Även din relation med Märta. Dina böcker har handlat mycket om mobbningen från barndomen med böckerna ”Martin Birck” och ”Gycklaren”. Det beror nog mycket på att det har bildat den du är och påverkat ditt liv. Mitt tips är att behandla andra som du själv vill bli behandlad!

Konstnären Mikael Fare, som bland mycket annat gjort den statyett som tilldelas Augustpristagarna, ställer i månadsskiftet mars-april ut 44 författarporträtt på Galleri Cupido i Gamla stan i Stockholm, däribland detta porträtt på ek av Hjalmar Söderberg. Det är redan sålt. Utställningen pågår till och med den 10 april 2022.

Söderbergsällskapets årsmöte, som uppsköts med anledning av de restriktioner från regeringen och Folkhälsomyndigheten som infördes i början av januari, hölls den 23 mars  i Svenska Akademiens högtidssal. Årsmötet antog styrelsens förslag att minska antalet ledamöter i styrelsen från tio till lägst sju och högst nio. Intendenten vid Thielska galleriet Sophie Allgårdh invaldes som ny ledamot i styrelsen. Efter årsmötet talade sällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand och styrelsemedlemmen Carl Lindgren under rubriken Dreyfusaffären: Två författarreaktioner – Émile Zola och Hjalmar Söderberg. Efter programmet  samlades ett antal närvarande till middag på restaurang Café Misteln på Stortorget.

Bokbord och föredrag. Söderbergsällskapet deltog den 28 och 29 augusti med ett bokbord på Stockholms stadsmuseum i samband med Stockholms Bokhelg, som avslutades med ett föredrag av sällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand inför en fullsatt hörsal om Hjalmar Söderberg som Stockholmsskildrare under rubriken Den medvetne flanörens Stockholm.

Hela evenemanget, i vilket flera medlemsföreningar i DELS deltog, skulle egentligen ha hållits utomhus på Stadsmuseets gård men flyttades inomhus på grund av det dåliga vädret på lördagen, Vid bokbordet informerade medlemmar i Söderbergsällskapet med ordföranden Gustaf Neander i spetsen om sällskapets verksamhet samt sålde böcker av och om Hjalmar Söderberg. Livliga diskussioner uppstod och glädjande nog anmälde sig flera besökare till den Söderbergvandring i Stockholm på temat Den allvarsamma leken som sällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand ledde den 4 september.

11 november, kl 18.00. Ett musikprogram på Thielska galleriet. Uruppförande av Tomas Fribergs tonsättningar till fem dikter av Hjalmar Söderberg: ”Långfredag”, ”Det mörknar över vägen”, ”Ensam”, ”Världsstyrelsen och ”Mätt av lust och plåga”. Sångerna komponerades till 150-årsminnet av Hjalmar Söderbergs födelse och framförs av Magnus Billdström (baryton) till ackompanjemang på flygel av Michael Kongstad. I programmet framfördes också fyra Stockholmsdikter av Bo Bergman tonsatta av Wilhelm Stenhammar samt ett pianostycke av Emil Sjögren.

15 november. Hjalmar Söderberg och Hjalmar Bergman – två författaröden. Söderbergsällskapets vice ordförande Lars Sjöstrand talade i Timmermansgården i Stockholm inför Hjalmar Bergman-samfundet om de två författarna. Lars Sjöstrand talade om samma ämne vid Söderbergsällskapets årsmöte den 15 januari. Föredraget återges i sin helhet under fliken Texter här på hemsidan.

25 november, Thielska Galleriet. Preludier och Dikter, de två senaste volymerna i Samlade Skrifter var ämnet för ett program där Dramatenskådespelaren Irene Lindh läste dikter och en historiett. Nils O Sjöstrand och Björn Sahlin, som sammanställt och redigerat de båda volymerna, och  Johnny Edström, master i litteraturvetenskap, kommenterade verken i ett samtal som leddes av Sophie Allgårdh, intendent vid Thielska Galleriet. En längre artikel om de två volymerna finns längre ned på denna sida.

Irene Lindh läser, i bakgrunden Axel Törnemans porträtt av Ernest Thiels dotter Signe Henschen. Nils O. Sjöstrand och Björn Sahlin, i bakgrunden Ernst Josephsons tavla ”Spansk dvärg”.

Den 12 december höll Sophie Allgårdh, curator på Thielska Galleriet ett föredrag om Hjalmar Söderberg och bildkonsten med anledning av museets utställning med samma titel. Utställningen, som invigdes den 19 september 2019 och avslutades den 9 januari 2022,  kretsade kring författarens blick på sig själv och olika konstnärers blick på författaren. Sophie Allgårdh berättade bland annat om Söderbergs många självporträtt och lyriska landskapsstudier. Han fångade också känsligt sin älskarinna Maria von Platen, förebilden för bland annat Lydia i romanen Den allvarsamma leken, i en teckning. På utställningen visas porträtt av honom gjorda av konstnärerna Astrid  Kjellberg Juel och Gerda Wallander och av fotografen Anna Riwkin.

I många skolor ägnas svenskundervisningen i årskurs 9, det sista året i högstadiet, ofta åt en litterär klassiker. På Ebba Brahe-skolan i Nacka föll valet i år på Hjalmar Söderbergs dagboksroman Doktor Glas (1905). Efter läsningen fick eleverna till uppgift att skriva uppsatser i form av dagboksanteckningar författade av Hela Gregorius, änkan efter den pastor som doktorn giftmördat.

Genom högstadieläraren Anna-Lena Hansson har Söderbergsällskapet fått ta del av uppsatserna. Här nedan skriver sällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand om elevernas ofta överraskande och infallsrika texter. Han redogör också för en del av de många efterbildningar, parafraser och pastischer som under årens lopp gjorts på Doktor Glas. I anslutning till artikeln återges två av Ebba Brahe-elevernas uppsatser under rubriken Den här sommaren kommer jag aldrig att glömma.

Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas har blivit föremål för åtskilliga efterbildningar, parafraser och pastischer. De första var korta berättelser som läraren och deckarförfattaren Jean Bolinders ”Människans egen kraft eller: Ett nytt slut på Doktor Glas” (1976) och journalisten och författaren Sven Sörmarks ”Pastor Gregorius” (1984). Bolinder anknöt till den finländske kemisten och kåsören Guss Mattsons ”kemiska” recension av Doktor Glas från 1906, vari hävdades att cyankaliet i pillret borde ha omvandlats till ofarlig pottaska och pastorn följaktligen dött av slag.

I Bolinders novell grips dr Glas av ruelse efter sin handling och söker ta livet av sig med sina piller utan att lyckas. Han går till polisen och bekänner sitt brott men får till svar av den kemikunnige polismannen att det inte är brottsligt att ge någon pottaska. I Sörmarks långa novell släpper pastorn sitt piller i glaset och byter sedan oförmärkt sitt glas med läkarens. Det blir följaktligen denne som dör i vattenbutiken i Kungsträdgården (och som senare blir jordfäst av pastorn i Jakobs kyrka).

Den engelske läkaren och poeten Dannie Abses The Strange case of Dr Simmonds & Dr Glas (2002) inledde de många längre och mera djuplodande imiterande verken från innevarande århundrade. Dessa kan grovt indelas i två huvudgrupper: 1. Böcker som utgår från Hjalmar Söderbergs mästerverk men berättar en annan historia och 2. Böcker som utgår ifrån Doktor Glas men berättar någon av makarna Gregorius’ historia, som givetvis broderas ut och innehåller annat än Hjalmar Söderbergs Doktor Glas.

Till den första genren hör Abses roman och Kerstin Ekmans Mordets praktik (2009). Till den andra hör Bengt Ohlssons Gregorius (2004), Bjarne Moelvs Helgas offer. Dagboksroman om ett brott (2007), Birgitta Lindéns, Jag, Helga Gregorius(2008), Helena Siganders Helga Gregorius berättelse Dosan (2013) och Sigillet Helga Gregorius berättelse (2019) samt Rigmor Tjerngrens Agnes och Helga – en berättelse om passion (2015). Förutom de två romanerna har Helena Sigander även skrivit skådespelet Helga som spelades i Stockholm 2006 men inte tryckts.

Som synes dominerar berättelser där Helga Gregorius intar huvudrollen. Förklaringen till detta är väl främst att hennes gestalt och öde anknyter till många fortfarande mycket aktuella problem som könsroller, könsmaktsordning, kvinnlig sexualitet, kvinnoförtryck, våld mot kvinnor och våldtäkt.

Anna-Lena Hansson som är högstadielärare vid Ebba Braheskolan på Kvarnholmen har låtit eleverna i klass 9 b forma avslutande daganteckningar av Helga Gregorius och sänt uppsatserna till Sällskapet.

Kurt Mälarstedt och jag har läst dem och konfererat. Vad jag nu skriver utgör sålunda en syntes av våra omdömen. Först måste sägas att vi blev imponerade över hur välskrivna många av daganteckningarna är. Särskilt fint återges i flera stämningen i ett sensommarens och den begynnande höstens Stockholm.

Uppsatserna handlar sålunda om Helga Gregorius dagbok, och det är romanens avslutande delar som ger stoffet. Helgas perspektiv står självklart i fokus. Pastor Gregorius är död och begraven. I många av uppsatserna gör Helga sin sammanfattning av den döde. Hon är ofta nyanserad. Makens våldtäkter gillar hon givetvis inte och i några av uppsatserna är Helga övertygad om att den avlidne maken nu befinner sig i helvetet. Men i del daganteckningar framhåller hon, att han också hade goda sidor och att hon kanske ibland kunde ha varit mera tillmötesgående men hon fann ju honom motbjudande. Hon kan även känna skuld för hans död. Utanför det erotiska i samlivet kunde de dock ha ganska trevligt och i en hel del av uppsatserna känner hon saknad efter pastorn.

En del av uppsatserna innehåller Helgas tankar om och över dr Glas. Låg han bakom pastorns död? Han hade ju lovat hjälpa henne! Nyanserat framställs ofta läkarens personlighet och några kraftigare fördömanden av hans gärning finns knappast i berättelserna. Drömmotivet i Doktor Glas tas i en uppsats skickligt upp men nu är det Helga som drömmer.

I flera av elevernas berättelser utgör det brev som Helga postar 20 september, när dr Glas på avstånd ser henne för sista gången i romanen, en viktig komponent. Brevets adressat varierar i berättelserna. Adressaten kan vara pastor Gregorius fast brevskriverskan vet att han är död; men adressaten kan också vara dr Glas, eller helgas älskare Klas Recke, eller en hemlig adressat som skall förbli hemlig. I en uppsats skriver Helga till sin pappa på landet och vill komma till honom. Det är ett både klokt och fyndigt alternativ. Helga behöver ju ro under graviditeten och någon som kan hjälpa henne och det väntade barnet, när älskaren, tillika barnafadern, övergivet henne och maken är död.

Ett problem, när man skall skriva en ny historia baserad på Doktor Glas, är hur mycket man skall anknyta till romanens tid och språk. De flesta uppsatserna har modernt språkbruk och inte mycket av en äldre tids miljö. Det är ett klokt val eftersom försök att härma en gången tid och dess stil ofta leder till felaktigheter. Sådana finns i ett par uppsatser, där pluralformer av verb används. Här har genomgående pluralformerna används i meningar där subjektet är i singularis och då blir det fel. Man skrev förr: vi äro, de voro, vi springa, vi sprungo, de hava o.s.v.. Och man skrev: jag är, han var, Jag springer, jag sprang, han har o.s.v.. I de nämnda uppsatserna används verbformer som jag äro, han voro, jag springa, jag sprungo, han hava o.s.v. Det blir helt fel och stör en läsare som kan den gamla grammatiken.

Att uppsatserna ofta fjärmat sig från äldre tids seder, bruk och ords betydelser är däremot inte särskilt störande, tvärtom, det ger ofta texten friskhet. Helga duschar i en del berättelser. Det utrycker en önskan att befrias och komma loss och är välfunnet. Men på romanens tid hade få hushåll duschmöjligheter och dusch användes då främst som en medicinsk behandling.

Man duar i flera inlägg. Men på romanens tid duade man inte om man inte tillhörde samma familj eller var ungdomsvänner eller liknande. Att läkare och patienter sade du till varandra, som nu är brukligt, var knappast tänkbart för hundra år sedan. Du-reformen inom sjukvården kom i slutet av 1960-talet, då generaldirektören Bror Rexed införde den. Men att man säger du till varandra i uppsatserna är knappast störande.

Ett exempel på ord som ändrat betydelse är ordet klinik som används i några uppsatser, Där talas om dr Glas’ klinik. I dag används ofta ordet klinik som synonym till mottagning. Men så gjorde man inte på romanens tid, då betydde klinik en inrättning för inneliggande patienter. Ordet klinik kommer av det grekiska ordet ”kline” som betyder bädd/säng. För dagens läsare som är vana vid dagens språkbruk är det knappast störande att kalla Glas mottagning för klinik.

Det hade varit roligt om något program med de unga författarna som inbjudna kunde ha ordnats. Men det går ju inte i dessa coronatider. Och efter sommaren då Sällskapets vaccinerade medlemmar hoppeligen åter kan träffas är ju niorna skingrade till olika gymnasier och annat.

Jag vill än en gång framhålla hur bra jag tycker att de flesta uppsatserna är och hur givande det varit att läsa dem. Två av dem bifogas.

Nils O. Sjöstrand