Pastor Gregorius hustru är huvudpersonen i författaren Bengt Ohlssons nya roman Helga, som kommer ut i augusti, 20 år efter hans roman Gregorius, där handlingen i Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas berättas ur pastorns perspektiv. Även Åsa Nilsonne, författare och professor emerita i medicinsk psykologi, har skrivit en roman om pastorns fru, Fru Gregorius. Även den kommer ut i höst.
Bengt Ohlsson kommer till Söderbergsällskapets möte på Oscarshemmet torsdagen den 12 september kl 19 för att tala om sina nya roman. Åsa Nilsonne kommer till sällskapets möte på Oscarshemmet söndagen den 20 oktober kl 16 för att berätta om sin roman.
Bengt Olssons roman, som ges ut av Albert Bonniers förlag, utspelar sig 30 år efter pastor Gregorius död. Så här beskrivs den I förlagets sommarkatalog:
”Helga, som var så förälskad i en annan, bad desperat sin doktor om hjälp att undkomma makens närmanden. Trettio år senare är hon medelålders, omgift och trebarnsmor. Äldsta dottern Signe, som alla tror är pastorns men i själva verket är hennes älskares, väntar själv barn. Så hör en okänd man av sig – i en chiffonjé har han hittat doktor Glas dagbok. Där står sanningen om pastor Gregorius död. Helga konfronteras med ett förflutet som ter sig svårfångat, obegripligt och direkt skrämmande.”
Åsa Nilsonnes roman utspelar sig under samma sommarmånader som Söderbergs roman, men det som händer ses ur ett helt annat perspektiv än doktorns. Boken kommer ut den 23 augusti på Natur och Kultur. Ur förlagets förhandsinformation; ”Vi möter en pastor Gregorius som är lätt att älska. En Helga som är mer än nöjd med sitt äktenskap. Det enda som fattas paret Gregorius är barn.”
Söderbergs roman har även tidigare blivit föremål för efterbildningar, parafraser och pastischer, skrev Söderbergsällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand i en artikel här på hemsidan för några år sedan. Läraren och deckarförfattaren Jean Bolinder gav till exempel 1976 ut Människans egen kraft eller: Ett nytt slut på Doktor Glas. Åtta år senare kom författaren Sven Sörmarks version Pastor Gregorius.
Ur Nils O Sjöstrands artikel:
”Den engelske läkaren och poeten Dannie Abses The Strange case of Dr Simmonds & Dr Glas(2002) inledde de många längre och mera djuplodande imiterande verken från innevarande århundrade. Dessa kan grovt indelas i två huvudgrupper: 1. Böcker som utgår från Hjalmar Söderbergs mästerverk men berättar en annan historia och 2. Böcker som utgår ifrån Doktor Glasmen berättar någon av makarna Gregorius’ historia, som givetvis broderas ut och innehåller annat än Hjalmar Söderbergs Doktor Glas.
Till den första genren hör Abses roman och Kerstin Ekmans Mordets praktik (2009). Till den andra hör Bengt Ohlssons Gregorius (2004), Bjarne Moelvs Helgas offer. Dagboksroman om ett brott(2007), Birgitta Lindéns, Jag, Helga Gregorius (2008), Helena Siganders Helga Gregorius berättelse Dosan (2013) och Sigillet Helga Gregorius berättelse (2019) samt Rigmor Tjerngrens Agnes och Helga – en berättelse om passion (2015). Förutom de två romanerna har Helena Sigander även skrivit skådespelet Helga som spelades i Stockholm 2006 men inte har tryckts.
Som synes dominerar berättelser där Helga Gregorius intar huvudrollen. Förklaringen till detta är väl främst att hennes gestalt och öde anknyter till många fortfarande mycket aktuella problem som könsroller, könsmaktsordning, kvinnlig sexualitet, kvinnoförtryck, våld mot kvinnor och våldtäkt.”
Författaren och kulturskribenten Johan Werkmäster skrev den 29 juli 2024 om Bengt Ohlssons och Åsa Nilsonnes romaner om Helga Gregorius i Göteborgs-Posten. Här återger vi med författarens och Göteborgs-Postens tillstånd ett avsnitt ur hans artikel.
”Nilsonnes berättelse är en tydlig parafras men med ett annat perspektiv än Söderbergs. Tiden är densamma liksom flertalet gestalter. Det är bara Helgas faster, en jordemor, som är ny i handlingen. Av henne får prästfrun råd om hur hon ska bli gravid. Ibland kan man behöva ta till drastiska lösningar: ”En kvinna som har svårt att bli gravid med en viss man kan ibland ha lätt att bli gravid med en annan.”
Kanske är det endast genom otrohet som Helga kan skänka sin älskade (alls inte avskydde) man, det barn som han hett åstundar. Hon utser den stilige Klas Recke till blivande far, förför honom och fastnar i ett nät av lögner. När sedan hennes make, pastorn, oväntat avlider frågar hon sig, vad han skulle ha tänkt om hennes otrohet: ”Jag börjar tro att han hade sett mina handlingar som ett slags offergåva.” Här smyger sig ett patetiskt tonläge in i den för övrigt behärskade prosan. Fru Gregorius får ett drag av självömkan vilket inte riktigt passar in i denna annars så väl avvägda roman.
Bengt Ohlssons ”Helga” är en mer omfångsrik roman som, liksom den 20 år gamla ”Gregorius”, visserligen är starkt förankrad i Söderbergs text men som också tar sig stimulerande friheter. Handlingen inleds under 1930-talet. Spanska inbördeskriget rasar, andra världskriget står för dörren. Tre decennier har passerat sedan Helga Gregorius blev änka samtidigt som hon väntade barn med Klas Recke. Hon är omgift med den omtänksamme tjänstemannen Ivar. Alla, inklusive maken, tror att Helgas vuxna flicka, Signe, är dotter till pastor Gregorius, en far hon aldrig fick träffa.
Helga har bara vaga minnen av Tyko Glas, Klas Recke och allt som hände i början av seklet. Men genom en serie händelser hinner det förflutna i kapp. Den numera avlidne doktor Glas dagbok hittas i ett lönnfack i en chiffonjé. En dödssjuk Klas Recke söker upp Helga och kräver att få ta farväl av den dotter som han aldrig har sett.
Helgas liv råkar i gungning. Pö om pö tränger Recke sig in i och tar makten över hennes familj. Ohlsson drar åt tumskruvarna. Läsningen blir aldrig gastkramande men stundtals nästan smärtsam i Ohlssons starka och känsloladdade fortsättning på Söderbergs verk.
I höst ger bokförlaget Bakhåll ut en nyutgåva av ”Doktor Glas” med efterord av Bengt Ohlsson. Han berättar att han ofta återvänder till romanen bara för att läsa några kapitel men märker snart att han inte kan släppa den: ”Boken känns alltid välbekant och ny på samma gång. Ingenting i den har åldrats.”
Vi är nog många som återkommer då och då till Söderbergs verk i allmänhet och till romanerna ”Doktor Glas” och ”Den allvarsamma leken” i synnerhet. Vi vill åter läsa om stadens ljusa sommarnätter, om ”köttets lust” och ”själens obotliga ensamhet”, som det heter i hans skådespel ”Gertrud”. Det finns något unikt i Söderbergs ton som tilltalar generation efter generation.
Fortsättning lär följa. Kanske är det dags att låta Helga Gregorius älskare Klas Recke komma till tals i en roman.
Johan Werkmäster”