Bland de handdockor som visas på den stora Isaac Grünewald-utställningen på Waldemarsudde finns en docka som föreställer Hjalmar Söderberg. Grünewald har av någon anledning framställt den alltid så sofistikerade författaren illa grinande. I montern ligger Hjalle-dockan framför fyra andra dockor.

Dockorna användes i en liten föreställning i samband med salongsvärdinnan Anna Thiels 50-årsdag 1913 och kanske också vid något annat tillfälle i hennes hem på Floragatan i Stockholm. Föreställningen hette ”I väntan på middagen” och hade skrivits av Annas och Ernest Thiels äldsta dotter Signe, gift Henschen. Den består av samtal mellan några av de tidens kulturpersonligheter som hade samlats för en middag hos Anna Thiel, däribland förutom Söderberg konstnären Oscar Björk och skalden Verner von Heidenstam och hans hustru Vera.

Hjalmar Söderberg har bara några få repliker i dockspelet:

_ God dag, säger han till värdinnan. Aj, jag tappade cigarren! Och brände hål på mattan. Förlåt! Jag ville bara säga att jag inte kan äta middag här för jag ska spela schack med Ernest. Jag måste ha revansch.

_ Mycket nöje då! Men revansch, det får ni aldrig av Ernest, svarar Anna Thiel, huvudpersonen i dockspelet.

Replikskiftet påminner om en incident som Helena Henschen, barnbarn till Signe Henschen, återger i sin bok Hon älskade, som handlar om hennes farmor. Signe hade vid ett tillfälle i tonåren haft ett hetsigt meningsutbyte med Verner von Heidenstam om den ryske författaren Leo Tolstoj. Hjalmar Söderberg hade ingripit och dragit henne åt sidan.

”Med cigarren i handen viftar han stolt med ett halvskrivet pappersark som han ber henne läsa. Askan flyger i luften.”

Grünewaldutställningen på Waldemarsudde söndagen den 12 februari. Söderberg- och de andra dockorna får då återvända till Scenkonstmuseet i Stockholm. Även Signe Henschens manuskript till föreställningen har bevarats.

Här en länk till en längre artikel om detta.

Kurt Mälarstedt