Regissören Rebecca Örtmans pjäs Dagmar gavs som en läsning med efterföljande samtal på scenen Kilen i Kulturhuset söndagen den 26 februari. Pjäsen handlar förstås om Arvid Stjärnbloms hustru i Den allvarsamma leken, men ur ett metoo-perspektiv. Här en länk till biljetter och mer information.

Pjäsen har sedan någon tid kunnat avlyssnas som ljuddrama på  Dramaqueen, en podd som erbjuder både lyssning och film med klassisk, nyskriven och oprövad dramatik i kortformat genom readings, en enklare läsning av dramat. Här en länk: https://www.dramaqueen.nu.

Dagmar står förstås i dialog med Hjalmar Söderbergs roman Den allvarsamma leken (1912) och Gun-Britt Sundströms roman För Lydia (1973). I Dagmar är kärlekshistorien flyttad till samtiden och efterdyningarna av #metoo. I detta spänningsfält utspelar sig historien. Medan Söderberg berättade historien ur Arvid Stjärnbloms perspektiv och Lydia berättade den ur Lydia Stilles perspektiv berättas den här ur Arvids hustru Dagmars perspektiv. Så här sammanfattas Dagmar på Dramaqueens hemsida:

”Dagmar konfronterar Arvid när han chattat med Lydia Stille. Arvid erkänner att han och Lydia har en relation. Dagmar ställer ett ultimatum att Arvid måste lämna Lydia om Dagmar ska kunna förlåta. När dramat startar har Arvid rest iväg över helgen för att fundera över sina känslor inför Lydia och Dagmar, vem ska han välja? Dagmar är ställd i ett pausläge, i pausens smärtpunkt lever hon i hopp och förtvivlan. I möte med kvinnor från olika generationer — sin syster, sina döttrar, väninnor och i samtal med älskarinnan — får hon nya perspektiv. I väntan på att Arvid ska bestämma sig förändras hon själv. När gryningen kommer, och Dagmar hör hur Arvid sätter nyckeln i tamburdörren, har hon själv fattat ett avgörande beslut.”

Bland de handdockor som visas på den stora Isaac Grünewald-utställningen på Waldemarsudde finns en docka som föreställer Hjalmar Söderberg. Grünewald har av någon anledning framställt den alltid så sofistikerade författaren illa grinande. I montern ligger Hjalle-dockan framför fyra andra dockor.

Dockorna användes i en liten föreställning i samband med salongsvärdinnan Anna Thiels 50-årsdag 1913 och kanske också vid något annat tillfälle i hennes hem på Floragatan i Stockholm. Föreställningen hette ”I väntan på middagen” och hade skrivits av Annas och Ernest Thiels äldsta dotter Signe, gift Henschen. Den består av samtal mellan några av de tidens kulturpersonligheter som hade samlats för en middag hos Anna Thiel, däribland förutom Söderberg konstnären Oscar Björk och skalden Verner von Heidenstam och hans hustru Vera.

Hjalmar Söderberg har bara några få repliker i dockspelet:

_ God dag, säger han till värdinnan. Aj, jag tappade cigarren! Och brände hål på mattan. Förlåt! Jag ville bara säga att jag inte kan äta middag här för jag ska spela schack med Ernest. Jag måste ha revansch.

_ Mycket nöje då! Men revansch, det får ni aldrig av Ernest, svarar Anna Thiel, huvudpersonen i dockspelet.

Replikskiftet påminner om en incident som Helena Henschen, barnbarn till Signe Henschen, återger i sin bok Hon älskade, som handlar om hennes farmor. Signe hade vid ett tillfälle i tonåren haft ett hetsigt meningsutbyte med Verner von Heidenstam om den ryske författaren Leo Tolstoj. Hjalmar Söderberg hade ingripit och dragit henne åt sidan.

”Med cigarren i handen viftar han stolt med ett halvskrivet pappersark som han ber henne läsa. Askan flyger i luften.”

Grünewaldutställningen på Waldemarsudde söndagen den 12 februari. Söderberg- och de andra dockorna får då återvända till Scenkonstmuseet i Stockholm. Även Signe Henschens manuskript till föreställningen har bevarats.

Här en länk till en längre artikel om detta.

Kurt Mälarstedt