Hjalmar Söderberg gav ett blygsamt men djupt känt ekonomiskt stöd till Marie Franzos, hans översättare till tyska, under hennes sista år i livet, som förmörkades både av sjukdom och det nazistiska maktövertagandet i Österrike 1938. Som judinna i Wien utsattes hon snabbt för livshotande trakasserier.
Om detta berättade doktoranden Giada Brighi, som arbetar med en avhandling om Marie Franzos och hennes verksamhet, i ett intressant föredrag efter Söderbergsällskapets årsmöte den 26 januari 2018.
Marie Franzos föddes 1870 i en välbärgad judisk familj i Wien. Från mitten av 1890-talet översatte och introducerade hon ett stort antal svenska författare i den tyskspråkiga världen, till exempel Selma Lagerlöf, Per Hallström, Ellen Key och Hjalmar Söderberg, och senare bland andra Hjalmar Bergman, Gustaf Jansson och Frank Heller.
För sitt arbete tilldelades hon redan 1905 medaljen Litteris et Artibus av kung Oscar II. Under sitt besök i Sverige i samband med detta träffade hon bland andra Hjalmar Söderberg, som i ett brev till sin syster Frida beskrev henne som ”lite för sminkad” men ändå ”snäll och trevlig att prata med”.
Hon fick tre av Söderbergs böcker utgivna på Insel-Verlag i Leipzig, Martin Bircks ungom, Historietter och Den allvarsamma leken, den senare först 1927.
Marie Franzos fick svårt att placera sina översättningar i Tyskland redan efter Hitlers maktövertagande 1933. När situationen förvärrades ytterligare 1938 bad hon brevledes den svenske förläggaren Karl Otto Bonnier, som hon hade haft kontakt med ända sedan sekelskiftet, om hjälp. Samma år bad en av Marie Franzos´ väninnor Bonnier om finansiellt stöd så att hon kan flytta från Wien till Schweiz.
Bonnier agerade dels med att sända Marie Franzos en check på 500 kronor, dels med att be några av de svenska författare vars verk Franzos översatt att hjälpa till. Detta ledde bland annat till ett bidrag från Fredrik Böök, att Per Hallström utverkade ett årligt stöd till Franzos från Svenska Akademien och ett stöd på 50 kronor årligen från Hjalmar Söderberg.
I ett brev till Karl Otto Bonnier skrev Söderberg att han givetvis ville hjälpa Marie Franzos. ”Sedan omkring 40 år har jag brukat sända Mizi Franzos en nyårshälsning och hade också tänkt på att göra det nu, men tvekade av fruktan att därmed förorsaka henne något ytterligare ont. Mitt namn är visserligen okänt (eller glömt) i Tyskland, men det står på en svart lista hos statspolisen.”
Marie Franzos tackade i ett brev till Söderberg den 29 juni 1939 för hans stöd. Hon skrev att hon var tacksam för att ”det förunnades mig att vara Eder översättarinna, och för att få göra Eder av mig så högt beundrade skapelser tillgängliga för andra beundrare av dylik fin, subtil konst”. Efter ekonomiska garantier från Karl Otto Bonnier gav svenska UD våren 1941 Marie Franzos tillstånd att bosätta sig i Sverige, men hennes hälsa försämrades under sommaren. Hon avled i början av augusti 1941. Karl Otto Bonnier hade avlidit i slutet av maj samma år och Hjalmar Söderberg dog den 14 oktober.
Giada Brighi konstaterade avslutningsvis att vi inte vet om Hjalmar Söderberg blev informerad som att hans översättarinna avlidit i Wien.
”På ett visst sätt kan vi säga att deras [Bonniers, Söderbergs och Franzos] öden förenades också genom att de alla tre avlider 1941 och lämnar en värld där nazisterna verkar ta överhand. Ingen av dem kommer att uppleva nazismens nedgång och nederlag vid slutet av andra världskriget.”
Kurt Mälarstedt
